Ett dygn i Lissabon

Jag visste att vi bara var några kilometer från vårt lägenhetshotell. Men det var mycket trafik och jag satt redan på helspänn för att undvika att krocka med dem pittoreska spårvagnarna. Jag lutade mig framåt och slängde mig ut i vänsterfilen för att liksom förarna i filmen the Italian Job svänga mellan bilar i gränder, backar och tät stadsbebyggelse.

För er som oroas över min påstådda vårdslöshet så låt mig påpeka att det var mycket mer dramatiskt i mitt huvud och min text än vad det egentligen var. Till slut såg jag en tunn liten parkeringsficka där jag snabbt körde in och jag och Matteo sprang ut och hittade snabbt en toalett i närheten.

Boende i Chiado Square

Vid vårt boende möttes vi upp av mannen som vi hade bokat med. Vi kunde knappast befinna oss mer centralt. Mitt emellan två torg, Chiado Square, med mycket trafik, metro, spårvagnar och vackra idylliska restauranger och butiker runtomkring oss. Inför Lissabon hade vi bestämt att vi ville bo centralt så vi kunde ta oss runt med apostlahästarna. Vi hade också lyckats pricka in ett av få boenden som erbjöd parkering. Dock inte i anslutning till hotellet men en bit därifrån.

Det fanns endast 8 rum och väl inne i den nästintill omärkta entrén så vände sig den trevliga portugisiska mannen mot oss med ett stort leende och sa upprymt.

-Ni har blivit uppgraderade!

Och nog var det en uppgradering. En tvåvåningslägenhet i toppen av byggnaden med tre balkonger, två stora toaletter, en välkomstkorg med vin och choklad och till barnens stora förtjusning, en tv inne i badrumsspegeln.

Vi var överväldigade och ville genast boka in många fler dagar. Utsikten var hänförande, ja, se själva på bilderna. Vi avslutade kvällen med att ge oss ut på stan för att se oss omkring. Det var februari och runt 9-tiden men butiker var öppna och folk var i rörelse. Det var helt underbart och det kändes mer livfullt än en svensk sommarkväll i Stockholm.

Frukost i staden

När morgonen kom gav vi oss ut på morgonäventyr för att hitta någon mataffär och något café som sålde kaffe. Vi kom direkt ut i ett härligt stadsvimmel. Vi vandrade över torg och förbi ståtliga statyer innan vi hittade det sökte och dessutom ett fantastiskt kaffe för en otrolig billig peng.

Vi hade endast varit i Lissabon i drygt 18 timmar men vi var redan upp över öronen förälskade i staden.

Efter en härlig frukost som var något onyttig men underbar så gav vi oss ut igen för att upptäcka denna fantastiska stad. Vi hade inga direkta planer vilket kändes otroligt avkopplande och härligt för att vara vår familj.

Vandring över torg och genom gränder

Vi vandrade genom trånga gränder ut på soldränkta torg med massiva statyer och vackra fontäner. Idylliska restauranger och långa gågator sträckte sig vart helst man såg.

Vi bodde vid Chiado Square, bredvid världens äldsta bokaffär, till min stora lycka. Från Chiado vandrade vi neråt mot Praca Dom Pedro IV, vi passerade katedraler, ruiner och allehanda roliga och vackra platser att stanna till vid. Från Dom Pedro tog vi en lång gågata ner till Praca do Comercio, ett torg vid vattnet med utsikt mot Jesusstatyn.

Barnen älskade de stora ytorna vid Praco do Comercio och sprang gladeligen runt och lekte medan mor och far fick njuta av solen och utsikten. Framåt eftermiddagen började vi bege oss hemåt längs strandpromenaden. Vi hade med oss en resebarnvagn som trots sin ganska dåliga kvalitet ändå erbjöd en skön avlastning för barnen och vår packning.

Man ska komma ihåg att Lissabon är ganska kuperat och ibland kräver det lite ”bergsbestigning” vilket kan vara lite påfrestande med trötta barn. Dock var det inte så farligt som jag befarat.

Fantastisk kvällsmat, Time Out Market

Som vanligt blev det en senare kväll än vad som normalt är brukligt med våra barn. Vi bokade en tuc-tuc utanför Chiado square för att ta oss till Time Out Market, en stor och internationell mathall nere vid vattnet.

Time out market är otroligt mysigt dock ska man vara beredd på mycket folk. Det finns 36 restauranger och kiosker. Det har vunnit olika priser och fem stora toppnamn inom portugisisk matkultur har restauranger där.

Först går man runt i den stora varuhallen och fönstershoppar, försöker hitta den maten som man vill ha. Det slutade med att vi beställde en hamburgare från en väldigt amerikanskt inspirerad restaurang till Matteo. 150 grams angusburgare! Med pommes! Nästan högre än sin egen bredd. Det slukade Matteo, en fyraåring.

Jag, Natanael, beställde en klassisk portugisisk kötträtt och tjejerna beställde från en asiatiskinspirerad restaurang. Man fick en ”pip-dosa” och sen väntade det svåra utmaningen att finna ett bord samtidigt som man fick vara beredd att hämta mat från tre ställen med två barn. Det var en logistisk utmaning men det gick bra. Jag stod i ett hörn av lokalen, hade uppsikt över Matteo vid bordet samtidigt som jag med stora och vida armrörelser försökte kommunicera med Malin längre bort. Tips; när du blir förälder, sluta bry dig. Du ser ut som en clown ibland och vad gör det?

Maten var helt otrolig och stämningen i varuhallen bidrog till hela upplevelsen.

Nattvandring

Vår enda och sista dag i Portugals huvudstad var slut, men vilken dag det varit. I stället för tuc-tuc så vandrade vi hemåt. I branta uppförsbackar. Nu får jag det att låta som att, oj vad duktiga vi är, sanningen är att vi inte hittade något transportmedel.

Förutom den fysiska ansträngningen så är det inte direkt jobbigt att vandra hemåt genom natten i en av världens vackraste huvudstäder.

Här kan ni läsa övriga delar i serien – Argarve Läs mer och Ett Portugaläventyr Läs mer